Textil- och klädindustrin är en av de äldsta produktions- och tillverkningsindustrierna i Greklands moderna historia och dess betydelse för ekonomin och är av betydande ekonomisk vikt. Denna bransch är tätt kopplad till andra sektorer såsom bomullsproduktion, den bidrar till en balans i betalningsflöden, har stor inverkan på sysselsättningen och är en viktig del av den grekiska tillverkningsindustrin.
Grekland är ett av de EU-länder med den största produktionen av garn, tyger och färdiga plagg. Textil- och klädindustrin fortsätter att växa och går in i det nya århundradet med optimism. I samband med de förändringar som sker i ekonomin och i det moderna näringslivet förnyas, moderniseras och omstruktureras textilindustrin genom kontinuerliga investeringar.
För närvarande fortsätter exportsektorn (bomull, siden och råmatererial) att sysselsätta mer än 200 000 arbetare, och företag, både industri- och hantverksföretag, växer. Nästan varje region i landet har minst en liten eller stor textilproduktionsenhet.
Trots det är Grekland det enda europeiska land som inte erbjuder offentlig högre utbildning inom textilsektorn. Den enda möjligheten till utbildning inom mode- och textilsektorn är på privata skolor. Det har under de senaste åren bildats flera organisationer som erbjuder kurser inom mode. De viktigaste är: IEK AKMI, Burda Fashion School, Pansik Scuola di Moda, IEK ALFA, IEK Craft, Akto Art & Design.
Modeutbildningarna i Grekland hämtar inspiration från utländska kurser, eftersom den inhemskt inriktade modeindustrin (gällande både design och produktion) är relativt begränsad. De viktigaste ämnesområdena som ingår i läroplanen på modeinstitut fokuserar på textilteknik, sömnad och mönsterkonstruktion, modedesign, klädstyling och marknadsföring av modeprodukter.
Det är vanligt med tvärvetenskapliga läroplaner eller kurser som sammanför konstutbildningar med grafisk design eller produktdesign. Detta möjliggör en bredare utbildning och ger studenterna möjlighet att experimentera med olika designuttryck och former. Det öppnar också upp möjligheten till samarbete med yrkesgrupper som de blivande modeexperterna kan arbeta med i sina framtida karriärer, såsom makeup-artister, hårstylister, fotografer med mera.
Generellt sett är läroplanerna som för närvarande erbjuds inom grekiska modestudier marknadsorienterade, men de är inte alltid uppdaterade med de senaste konsumenttrenderna, eller -behoven. Vanligtvis uppdateras läroplanerna med en fördröjning eftersom godkännandet av utbildningsministeriet är en lång och tidskrävande process. Därför finns det luckor i införandet av digitala verktyg inom modedesign eller kurser för hållbara produktionssätt. Oftast täcks dessa behov genom kunskap och information som tillhandahålls av professorerna/yrkesutbildningslärarna eller genom projekt och modevisningar som organiseras inom skolorna på gränsen till den officiellt godkända av ministeriets läroplan.
I Europa skapas utbildningar som specifikt tar upp frågorna om hållbarhet och i synnerhet de som rör modeprodukten. Det är oerhört viktigt att integrera ansvarsfullt mode med högre utbildning, så att ökad medvetenhet kan leda till samarbete, innovation och samordning på alla nivåer. På den allra högsta nivån samarbetar nu akademiska institutioner och lyxföretag för att de ska kunna dela med sig av sin kunskap och samarbeta med varandra.
Ett exempel på detta är International Master in Luxury Management (IMLux), en dubbel examenskurs tillägnad utbildning av proffs inom lyxsektorn, som har utvecklats i samarbete mellan MIP Politecnico di Milano, NEOMA Business School och Prada.
Samarbeten som detta mellan internationella modemärken och akademiska institutioner är spännande nya initiativ som i slutändan kommer att hjälpa till att utbilda framtidens modearbetare att anpassa sig till en mer hållbar värld.
Att skapa en hållbar och etisk framtid för modeindustrin är en viktig men komplex utmaning för myndigheter, industri och allmänheten. För närvarande finns det inga juridiskt bindande miljöstandarder som antagits genom statlig reglering.
Sammantaget gynnas modebranschen i slutändan av innovation och utveckling, men med den överproduktion och överkonsumtion som kännetecknar fast fashion måste reglering etableras för att minska den förödande miljöpåverkan.
Utbildning är grunden för all förändring i samhället. Modeutbildning måste integrera hållbarhet på så många områden som möjligt. Modeuniversitet och institutioner omprövar metoder för att möta förändrade studentambitioner och värderingar. I takt med att modestudenter blir mer medvetna om miljö- och sociala frågor, står modeutbildningen inför stora utmaningar. Dess svar kommer att forma nästa generation modeskapare, med stora konsekvenser för dagens varumärken.
